Paisley Underground

Jag är inne i en "period". Jag är alltid inne i en "period", så därför kan det kanske inte betraktas som period. En period har en början och ett slut, och mina perioder avlöser varandra och hänger oftast logiskt ihop. Men, OK då, just denna "period" träffade mig med en Mike Tysonsk kraft i mitten av 80-talet och går under namnet "paisley underground". Ett gäng band, företrädesvis från den amerikanska västkusten med en blandning av ny musik (alltså typ 1983 var den ny), 70-talets proto-punk, 60-talspsykedelia, jingel-jangel-pop och ibland ett stänk av country.

Jag hade förmånen att se Dream Syndicate, enligt mig genrens ädlaste riddare, två gånger under 1980-talet. Andra gången var på Sparta i Lund och mina vaga minnen är att det var bra. Första gången var på Smålands Nation och kanske var det 1985. Lilla, lilla Smålands var fullpackat med folk, till den grad att det enda stället att stå på och samtidigt kunna se och höra var på scenen. Så där stod jag, runt 18 år gammal, på scenen strax bredvid Karl Precoda och Steve Wynn och älskade varje tiondels sekund.

I veckan lyssnade jag, för första gången på säker 15-20 år, på "John Coltrane Stereo Blues" från 1984 års mästerverk "Medicine Show". Dess förinnan har jag dissekerat 1982 år "The Days of Wine & Roses". Frågan är om inte den är ännu bättre. Mycket skramligare och tanigare men också fylld av uppkäftighet och fantastiskt gitarrspel.

Jag älskar fortfarande varje tiondels sekund

----------

Bra paisley underground-skivor:

Dream Syndicate - The Days of Wine and Roses

Dream Syndicate - Medecine Show

Green on Red - första

Green on Red - Gas, Food, Lodging

Green on Red - Gravity Talks

Rain Parade - Emergency Third Rail Power Trip

Long Ryders - Native Sons

Thin White Rope - Exploring the Axis

Och några besläktade:

Gun Club - Miami

Gun Club - The Las Vegas Story

R.E.M. - Murmur

Beasts of Bourbon - The Axeman´s Jazz