Skivor 2009 hade klarat sig utan

OK, det är förste december, och tomten polerar sina renar för att i tid kunna leverera innehållet i alla listor.

Här kommer min första för 2009:

Skivor 2009 hade klarat sig utan:

Bob Dylan – Together Through Life. Tråååkig gubbe!

Bob Dylan – Christmas in the Heart. Är han helt sjuk i huvudet?

Phosphorescent – To Willie. Upp som en sol, ned som en pannkaka? 2007 års ”Pride” är redan en alt folk-klassiker. Men hans Willie Nelson-hyllning… Nja.

Animal Collective – Merriweather Post Pavillion. Ta bort dom!

Jayhawks – Music from the North Country; the Jayhaks Anthology. Alla skivor med Jayhawks är bra. Och då blir det bara frustrerande med en 20-spårssamling, där det blir lättare att sitta och fundera på vilka låtar som inte är med.

David Sylvian – Manafon. Även solen har fläckar.

Elvis Costello - Secret, Profane & Sugarcane. Å andra sidan är det ju ingen som har sagt att en programledare i TV också måste kunna göra bra skivor.

Mando Diao - Give Me Fire. Dom tror att dom är coola, va?

Van Morrison - Astral Weeks Live at the Hollywood Bowl. En av världens bästa skivor. Men här går det baklänges.

Neil Young - Fork in the Road. Neil, du glömde skirva låtar. Fundera på det till nästa skiva, kanske kan det vara något?

Julian Casablancas - Phrases for the Young. Eller kjesarens nya kläder, kanske hade passat bättre som titel.