Är du redo?

En av världens bästa låtar är "Are You Ready to Be Heartbroken?" med Lloyd Cole. Så är det, liksom.

Jag hade förmånen att få se Lloyd Cole & the Commotions på Roskildefestivalen 1986. Jag var 19 år och alltså ung, sur och snygg. Men också en hopplös romantiker som inte var torr bakom öronen. Mr Cole var då, åtminstone för mig, en föregångare i butter uppsyn, exklusiv tweed och litterärt begåvad popmusik ("read Norman Mailer, or get a new tailor"). Jag hade redan två år tidigare fallit som en genomrutten fura i en höststorm för plattan "Rattlesnakes" och väl vid scenen på Roskildefestivalen, höll jag på att kissa på mig (världens bästa grogg = 50% Tuborg Grön + 50% Lloyd Cole & the Commotions).

Jag har sedan dess sett Mr Cole ett gäng gånger, och också träffat honom privat vid ett par tillfällen. Men kanske är en romans bäst i början?

Till och från kom jag upp ur Cole-gruvan, för att 1991 falla till botten igen. Lloyd Cole gav då ut "Don´t Get Weird on Me, Baby" och hösten stod inför dörren.

Succén var med andra ord ett faktum.

När "Don´t Get Weird..." gjordes, var Lloyd Cole relativt nygift och hade precis fått sitt första barn. Och skivan kunde lika gärna fått namnet "D.I.V.O.R.C.E." Är alltså "Don´t Get Weird on Me, Baby", weird? Ja, man kan nog tycka att det är lite konstigt att en nybliven fader skriver en skilsmässoplatta. Konstigt.

Eller kanske konst? Jag vill mena det.

Skivan är, och det gäller definitivt inte alla bra skivor, konst. Att kunna gå ur sig själv och med en sådan övertygelse göra det man har förutsatt sig att göra. Att verket styr den verksamme och att inte artisten i allt för hög grad ändrar sina planer för att "man känner för det".

Skivan är rakt igenom ett mästerverk (utom fordralet, som är fult). En av mina definitiva favoriter är den molande och stentuffa diskussionen i "Half of Everything", en skiljemässolåt de luxe. Han väljer att skriva ur kvinnans perspektiv, och den inleds så här:

"You walk in my house
with her lipstick over your face
You tell me you got news for me well,
do you think I can't see straight?
Do you think I can't recognize
her perfume on your clothes
You tell me you got news for me,
well I don't need to be told".

Ett fantastiskt stycke musik/text.

Nu när mannen är aktuell igen, med den fina boxen "Cleaning Out the Ashtrays", så har passionen och romansen återvänt igen. "Don´t Get Weird on Me, Baby" är en av de mest spelade skivorna hos mig just nu. Och låtar som "Heartbroken" och "Four Flights Up" från första skivan varvas en del, de också.

Jag är fortfarande, trots att jag vare sig är ung eller snygg, en hopplös romantiker. Så nu ska jag lyssna på "Are You Ready to Be Heartbroken?".

"Well you better get ready now, baby
Are you ready to bleed, ready to bleed?"


Jag är redo.